Alla är bekanta med historien vid det här laget. Transporstyrelsens
dåvarande generaldirektör Maria Ågren skrev under 2015 på ett antal beslut som
ledde till att hemliga uppgifter behövde betraktas som röjda. För detta kom hon
undan med ett strafföreläggande, men blev också sedermera uppsagd. En
uppsägning hon inte kunde acceptera.
När Maria Ågrens fall nu framförts i Arbetsdomstolen är det därför
bara en fortsättning på samma ansvarslösa attityd som ledde till att hon avskedades
2016. Men med det sagt så finns det gott om poänger att dra från historien. En av dem visar att Maria Ågrens
beslut är fullt begripliga.
Som jag själv påtalat vid ett antal tillfällen även före händelserna
på Tranportstyrelsen så finns det en utbredd kultur där lag och förordning numera
betraktas som valfria. Situationen som Maria Ågren ställdes inför var inget hon
själv hade skapat. Och hur hon än hade gjort hade kritiken blivit stor. Hon
lyssnade till sin omgivning och gick på det alternativ som omgivningen
signalerade skulle ge minst dåliga konsekvenser för henne. Och för det har hon sedan blivit lastad. Orättvist?
Det
sägs att kultur äter strategi till frukost. Ibland undrar man om det kan utökas
till att kultur äter allt till
frukost. Låt oss därför undersöka tre grundläggande
kulturella problem som fått genomslag i affären hos Transportstyrelsen:
a. Avstegskulturen.
På Transportstyrelsen sägs det till och med att det rådde en ”utpräglad
avstegskultur”. En avstegskultur som fick en egen rubrik i Näringsdepartements
granskning.
b. Offerkulturen.
Vi lever idag i ett samhälle där det blir allt mer uppenbart att vi gått för
långt i att frånta individen ansvar. Ingenting är någons fel. Ifall brott begås
eller dåliga beslut fattas är det inte gärningsmannens fel, utan dennes
omgivning och de olyckliga omständigheterna. Uppmärksamhet ges till den det är
mest synd om och resurser tas från de övriga och ges till den som det för
stunden är synd om – kosta vad det kosta vill. Och tycks vara tabu att prata om
vilket ansvar och vilka möjligheter individen har för att bättra sin situation.
c. Relativismkulturen. Allt är åsikter och den som skriker högst vinner. Det fanns inget skriftligt som tvingade Ågren att
handla som hon gjorde. Hon hade en uppfattning
grundad på … ja, det vet vi väl inte riktigt allt om, men vi vet att det för
Maria Ågren kom att väga tyngre än det skriftliga, välgrundade ordet. För
faktum är att det på goda grunder fanns skriftligt som borde tvingat henne att
agera annorlunda än hon gjorde.
Under fallet i Arbetsdomstolen har Ågren fortsatt längs den
inslagna offerlinjen. Ingenting är hennes fel. Det var inte hennes fel att
upphandlingen var felaktigt gjord. Avstegskulturen var utpräglad redan innan
hon tillträdde. Staten hade visat att de accepterat en avstegskultur. Hennes säkerhetsansvarige
avrådde inte tydligt nog. Hon hade inte fått någon säkerhetsutbildning.
Dokumenten som användes för avstegen var formellt uppställda och signalerade då
till Ågren att det fanns lagligt utrymme för att göra avsteg.
Välanpassat har Ågren därför gjort det som kulturen runt
henne säger hon ska göra. Och ser vi det så har vi ingen anledning att tvivla
på hennes kompetens, och givetvis inte heller att hennes uppsägning av
oberättigad. Hon kanske rentav är väldigt duktig på att ta till sig och verka enligt
den kultur som råder. Varför ska hon då plötsligt behöva bära hundhuvudet för
något som andra är lika skyldiga till?
Jo, för att med en position som generaldirektör och en
månadslön på 115 000 kr så finns även en förväntan om att man ska klara av
att leda en organisation och ta ansvar för vad organisationen
åstadkommer. Och den här gången lyser det med sin frånvaro.
Det är inga tvivel om att Ågren kom till en dysfunktionell
myndighet. Men frågan vi ska ställa är inte hur synd det är om henne och hur
mycket som inte var hennes fel. Frågan vi ska ställa är istället vad hade Ågren kunnat göra för att räta upp situationen?
Att Ågren själv inte gett oss några svar på den frågan är en
anledning varför många av oss instinktivt känner att det nog är bra att hon
inte sitter kvar som generaldirektör. Huruvida det sedan gick rätt till när hon
avskedades är en annan femma.
