FBI, Datalagringsdirektivet och webbmail

En av fördelarna med att ha skrivit ner sina tankar på en blogg är att man senare kan säga "Vad var det jag sa?" och hänvisa till tidigare inlägg. Idag är ytterligare en sådan dag.

En representant från FBI har nu vittnat för den amerikanska kongressen om deras dåliga möjligheter att lyssna av webbmail-trafiken. Det är precis en sådan teknisk oklarhet jag nämnde i mitt inlägg om datalagringsdirektivets mikro- och makroperspektiv.

Världen behöver dock inte vara svart eller vit. Det kan finnas en gråskala. Och bara för att man inte kan logga och lyssna av ALLA meddelanden betyder inte det att det saknas vinst i att lyssna av VISSA meddelanden. Det viktiga är att det är ett medvetet beslut.

Den utredning om datalagringsdirektivet som gjorts har dock inte uppmärksammat det här. Det gör att vi riskerar att det sitter personer i riksdagen som har en orealistisk bild av
datalagringsdirektivet. Och att beslut därför blir fattat på felaktiga grunder.

Jag skulle väldigt gärna se att någon gjorde en ordentlig analys av situationen. Några obehandlade frågor jag vill ha svar på:

• Hur många fler brott kommer lösas med hjälp av datalagringsdirektivet?
• Hur mycket snabbare löser polisen de brott som redan löses?
• Hur mycket pengar kan polisen spara?
• Vilka meddelanden väntar man sig lagra?
  
• Vilka aktörer väntar man sig aktivt kommer undgå lagring?
• Hur länge tror man att datalagringsdirektivet kommer vara effektiv i sin föreslagna form?

... det vill säga, när ska vi förvänta oss att det kommer function creep för datalagringsdirektivet även inom EU/Sverige?