Datalagringsdirektivet skjuts upp

Då var det klart. Lagen som skulle implementera datalagringsdirektivet skjuts upp minst ett år. Bra säger jag, inte för att jag tagit ställning till att den nödvändigtvis är fel, men för att utredningen varit undermålig, den kan strida mot svensk grundlag och en utvärdering redan är på väg efter att flera andra EU-länder ratat direktivet.

Säg NEJ till sjabbig, ineffektiv säkerhet!

Dåligt fungerande säkerhet kommer från såväl lokala allmäntyckare, säkerhetsproffs och politiker. Politikerna och tyckarna kan enklast beskyllas för att vara okunniga, ignoranta och korrupta, medan det för säkerhetsproffsens del oftast handlar om obalans, tunnelseende, frustration och ekonomisk vinning.

Oavsett hur beslutet kommit till är det din uppgift, när det kommer inom ditt ansvarsområde, att efterfråga mer information eller säga nej om det är något som är galet.

Sedan 9/11 har det gått inflation i idiotiska "säkerhetsåtgärder" och det ena förslaget övertrumfar det andra i galenskap. Som tur är för oss i Sverige har vi inte drabbats lika hårt som amerikanerna. Amerikanerna lägger ut ofattbara summor på ett säkerhetsmaskineri som är utom all kontroll och rimlighet. Ingen vet vad USA egentligen får för de biljoner som varje år läggs på "säkerhet". Washington Posts artikelserie "Top Secret America" är obligatorisk läsning på området. Serien handlar dock om - som namnet antyder - Top Secret klassat material, det vill säga att innehållet är sådant som sällan når allmänheten. Däremot konfronteras vi i allmänheten av de ökade antiterror-kontrollerna som utförs i flygsäkerhetens namn.

Långsamt börjar de förnuftiga krafterna verka för att återställa det vansinne som politikerna ställt till med. Inom EU är vätskeförbudet på väg att hävas. Privata intresseorganisationen EPIC går till domstol mot TSA's användade av "nakenskanners". Kongressen får höra att deras "Air marshals" blir arresterade oftare än de arresterar - och att deras kostnad utslaget per arrestering är förbluffande 200 miljoner dollar. (UPDATE 11/3: Skulle samma siffror gälla för svenska polisen skulle det generöst räknat innebära 20 arresteringar per år)


Men lyssna här på vad TSA säger i försvar för sina nakenskanners (saxat ur Wired):

“While there is no silver bullet technology, advanced imaging technology is a highly effective security tool which can detect both metallic and nonmetallic threats, including weapons and explosives,” Sarah Horowitz, a TSA spokeswoman, wrote in an e-mail. “Using this critical technology, TSA routinely detects artfully concealed metallic and nonmetallic prohibited items.”

Horowitz added that the machines detected more than “130 prohibited, illegal or dangerous items at checkpoints nationwide since January of last year.”

Alltså, de har på drygt ett år hittat 130 förbjudna föremål med hjälp av maskiner som kostat 45 miljoner dollar. Lägg till det arbetskostnad för att få totalsumman av att under ett år ha hittat 130 förbjudna föremål. Och tänk efter noga kring ordvalet här; "130 förbjudna, illegala eller farliga föremål". Det handlar inte om 130 stoppade incidenter, det handlar om 130 förbjudna föremål. Föremål som TSA själva har beslutat skall vara förbjudna? Är det TSAs uppgift, att slumpmässigt förbjuda föremål, leta efter dessa och sedan berättiga sin mångmiljard-budget genom att säga att de hittat förbjudna föremål?

Här är mitt förslag: Strunta blankt i hur många förbjudna föremål som hittats. Fokusera på huvuduppgiften: hur många terrorangrepp har förhindrats? Till vilken kostnad?

Ämnet är stort, komplext och svårt att ta till sig. Vad har det här för bäring på mig och mitt liv? Vad kan jag påverka när det sitter politiker och blir uppvaktade av diverse välbetalda, resursstarka lobbyister som kan köpa politikernas öron? Som vi märkt i Sverige är majoritet av politikerna stendöva för opinion. FRA-lagen drevs igenom trots att både svenska folket och samtliga remissinstanser var solklara med sitt NEJ.

Jo, även om vi har begränsade möjligheter att påverka, och begränsat ansvar, så händer det ändå ibland.

• Någon kommer och vräker ur sig att säkerhet måste vara högsta prioritet, och därför måste man låta det ta trippla tiden och kostnaden mot vad som är "vanligt".
  
• En larmsäljare kommer hem till dig, säger att du inte kan sätta ett pris på din familjs säkerhet.
  
• En partikamrat säger till dig att x måste ha effektiva medel för spaning/brottsbekämpning.
  

Det här är usla argument. Känn igen vad som saknas i argumentationen och utmana. Någon försöker spela på dina känslor och det är upp till dig att styra samtalet rätt.

FBI, Datalagringsdirektivet och webbmail

En av fördelarna med att ha skrivit ner sina tankar på en blogg är att man senare kan säga "Vad var det jag sa?" och hänvisa till tidigare inlägg. Idag är ytterligare en sådan dag.

En representant från FBI har nu vittnat för den amerikanska kongressen om deras dåliga möjligheter att lyssna av webbmail-trafiken. Det är precis en sådan teknisk oklarhet jag nämnde i mitt inlägg om datalagringsdirektivets mikro- och makroperspektiv.

Världen behöver dock inte vara svart eller vit. Det kan finnas en gråskala. Och bara för att man inte kan logga och lyssna av ALLA meddelanden betyder inte det att det saknas vinst i att lyssna av VISSA meddelanden. Det viktiga är att det är ett medvetet beslut.

Den utredning om datalagringsdirektivet som gjorts har dock inte uppmärksammat det här. Det gör att vi riskerar att det sitter personer i riksdagen som har en orealistisk bild av
datalagringsdirektivet. Och att beslut därför blir fattat på felaktiga grunder.

Jag skulle väldigt gärna se att någon gjorde en ordentlig analys av situationen. Några obehandlade frågor jag vill ha svar på:

• Hur många fler brott kommer lösas med hjälp av datalagringsdirektivet?
• Hur mycket snabbare löser polisen de brott som redan löses?
• Hur mycket pengar kan polisen spara?
• Vilka meddelanden väntar man sig lagra?
  
• Vilka aktörer väntar man sig aktivt kommer undgå lagring?
• Hur länge tror man att datalagringsdirektivet kommer vara effektiv i sin föreslagna form?

... det vill säga, när ska vi förvänta oss att det kommer function creep för datalagringsdirektivet även inom EU/Sverige?

Datalagringsdirektivets mikro- och makroperspektiv - vad kostar det?

Nu är propositionen för datalagringsdirektivet färdigställd. Lagändring föreslås träda i kraft den 1 juli 2011, alltså om cirka ett halvår.

Ur ett mikroperspektiv är det stor oklarhet i teknikfrågorna
Propositionen pratar om "meddelandehantering" och den gör även ett djärvt försök i att definiera meddelandehantering som "tjänster som använder sig av olika kommunikationsprotokoll,
dvs. regler om hur kommunikationen ska ske, som SMTP (Simple Mail
Transfer Protocol, RFC 2821 och RFC 2822)". Själv använder jag emellanåt Live Messenger, som använder ett propreitärt protokoll, och det finns ju fler protokoll där. Var skall gränsen dras för när ett protokoll behöver hanteras av ISP:erna? Och betyder det här slutet för propreitära meddelandehanteringsprotokoll?

Min tolkning av propositionen är också att det är den ISP närmast den som sänder meddelandet som ska lagra trafikuppgifterna. Hur blir det då med alla de hundratusentals (miljontals?) svenskar som använder sig av Hotmail, Gmail eller andra HTTP-baserade mailtjänster?

Mikroperspektiv är viktigt för att kunna utröna vad lagen kommer leda till längre fram. Detaljerna kan man dock ofta ändra och utarbeta med tiden - det behöver inte vara perfekt på en gång under förutsättningen att vi har ett flexibelt system som åtgärdar de brister som uppenbarar sig med tiden.

Ur ett makroperspektiv bestämmer EU
Propositionen tar med några remissinstanser som har fått uttala sig kring vissa specifika, på förhand angivna frågor. Inte oväntat så tycker de som jagar folk (typ Åklagarmyndigheten, Antipiratbyrån, IFPI) att förslaget behövs och att balansen mellan information och integritet är väl utformat. Alla andra tycker det är någon grad av dåligt, med uttryck för att den inte över huvud taget skall införas. Men som propositionen kommit fram till så är det här ett EU-direktiv, och det är inte upp till Sverige att bestämma om lagen ska införas eller inte. Propositionen har alltså inte över huvud taget beaktat alternativet olydnad.

Det kanske inte var en del av propositionsförfattarnas uppdrag, men vem lyfter då fram vad alternativet olydnad innebär? Både Tyskland och Rumänien har tidigare åkt på bakslag när de utformat lagar utifrån direktivet som i sin tur stridit mot ländernas grundlagar. Även enligt svensk grundlag kan det finnas utrymme att underkänna datalagringsdirektivet. Och i dagsläget pågår utvärdering av lagen inom EU-kommissionen.

Med så mycket motstånd så hoppas jag att man förhalar beslut om lagen fram tills kommissionens utvärdering är klar - för det kan väl knappast finnas någon som i det här läget fortfarande tror att utvärderingen kommer framhålla att nuvarande direktiv är "A OK"?

Artikel om hur datalagringsdirektivet kan slå mot vissa grupper

En artikel på Realtid tar en vinkling om hur datalagringsdirektivet kan komma att påverka yrken som har krav på sekretess, ex. journalisters relation till anonyma källor. Läsvärt.

Några fler intressanta noteringar:

• Vissa politiker vet inte vad lagen de beslutar om egentligen innehåller och inte. Det är lätt att bli cynisk eftersom sånt här händer gång på gång. Våra folkvalda är ofta allt för okunniga när det kommer till detaljer (och därmed samtliga konsekvenser), samtidigt som det finns ett starkt drag av att ignorera allt som inte stödjer den förutbestämda åsikten. Eller som en bekant till mig uttryckte sig, "Det är en massa medelmåttor som sitter och tycker".
• Materialet som kommer komma från det här kommer i sig vara av betydelse för rikets säkerhet. Väcker förstås frågan om hur väl det kommer skyddas, vad som ska anses vara "tillräckligt" skydd, vem som ska bestämma vad som är tillräckligt och vem som kommer kontrollera att det skyddas tillräckligt.

Artikelrubriken "Säg farväl till din iPhone" tycker jag är överdramatiserad, men så behöver den nog vara för att locka läsare...

Datalagringsdirektivet sågas - men varför?

Idag har det varit mycket skriverier om datalagringsdirektivet och regeringens nya förslag.

I korthet går det ut på att för alla SMS och e-post som skickas skall avsändare, mottagare, tidpunkt och plats lagras i 6 månader. Förslaget har fått kritik från alla håll - från polisen som inte tycker 6 månader är tillräckligt, och från förespråkare av personlig integritet som tycker förslaget är alldeles för påträngande.

Intressant kuriosa är att Tyskland var tidiga med att införa en liknande lag, men att högsta domstolen senare kom fram till att den lagen var emot tysk grundlag.

De flesta privatpersoner har inte så mycket emot att den personliga integriteten ruckas på - om det ger dem något i utbyte. Det behöver inte vara mycket - något så litet som en chokladbit har visats vara en lång bit på vägen.

Ett exempel på det är alla dessa plastkort vi går omkring med - kreditkort, betalkort, medlemskort. Många tänker inte två gånger på att köpa prylar på dessa kort trots att informationen om köpen då lagras för längre tid än 6 månader. Och på samma sätt som man kan välja att betala med kontanter, kan man på Internet välja att använda kryptering och anonymiseringstjänster.

För fallet med datalagringsdirektivet får man nog därför konstatera att myndigheterna varit usla på att nå ut med information om vad vinsten med det här verkligen är i förhållande till kostnaden. Liknande integritetsprövande frågor så som kameror, har inte direkt basunerats ut som någon effektiv framgångssaga. Ibland hör man om något brott som löstes med kamera - men det enstaka fallet redovisas sällan med någon prislapp, och aldrig med någon jämförelse på vad de pengarna kunnat göra istället. Lägg till det att man som individualiserad västerlänning kanske känner att den vinsten är rätt långt borta, medan kostnaden - integriteten - kan kännas väldigt nära.

... nu ska man väl inte lasta Svenska myndigheter och politiker allt för hårt för att de inte lyckats marknadsföra den här lagen. Det är trots allt ett EU-direktiv.

Det kommer bli mycket intressant att se vad som händer framöver när Tyskland faktiskt konstaterat att det är mot deras grundlag - kommer EU backa eller är det OK att EU kör över ett medlemsland grundlagar? Och ska verkligen Sverige införa de här lagarna innan den saken är avgjord? Det kostar ju trots allt en bra slant...