Skräckexemplet Webgate

Sedan den 8:e augusti i år har någon börjat läcka data från ett intrång hos Webgate, det 10:e största israeliska datacentret med cirka 8500 kunder och 6000+ israeliska domäner. Läckan sker på en sida som öppnade den 1:a augusti och säger sig finnas för att just läcka data från israeliska siter och organisationer. Det ska ses i ljuset av att Israels vice utrikesminister tidigare i år uttalade sig väldigt taggigt om att sådana cyberangrepp ansågs vara terrorism och skulle vedergällas oavsett var i världen personen som låg bakom det befann sig.

Efter läckan den 8:e augusti gick tydligen Webgate ut och förminskade angreppen och sa att det inte alls var så farligt, att angriparna bara hade kommit åt vissa delar eller något liknande. Dumt gjort... jag kommer ihåg då ett annat företag gjorde samma sak för fem år sedan. MediaDefender gick ut och sade att de hade haft intrång, men att det inte aaalls var så farligt intrång. Något som då ledde till en ännu större läcka, inklusive inspelade telefonsamtal där MediaDefenders vd pratade med åklagare om att de hade rensat upp intrånget, att det var begränsat, läget under kontroll o.s.v..

Men trogna läsare till den här bloggen vet ju om att när en angripare väl kommit in är det i princip omöjligt att kasta ut angriparen utan att installera om rubbet. Intrång måste tas på allvar och hanteras korrekt.

För Webgate så kom motsvarande konsekvenser i att samtliga virtuella servrar och online backuper plockades bort, och filmerna på när det gjordes publicerades. *ouch*

Än en gång blir vi alltså påminda om vikten av att ha offline backuper. Vare sig det är en teknisk brist som i fallet TietoEnator, ett administrativt misstag, eller en angripare som gör det med flit, så finns det flera lägen där offline backup är absolut nödvändigt.

I det här fallet är säkerhet enkelt: chansa aldrig, ta alltid offline backup. Konsekvensen är alltför stor ifall något händer, så det är bara att ta omaket som offline backup innebär.