Beroende på vilken part man kikar på får man olika glimtar av det. Handlar cyberkrig om att sänka Internet eller vissa specifika tjänster, så som den DDoS-attacken som drabbade många i Estland för fyra år sedan, eller Georgien för tre år sedan? Eller kanske är det att använda signalsystem för att förstöra tåg som FOI använde som exempel på Folk och Försvar 2011?
Det gemensamma för mycket av vad som syns och hörs är att det är spektakulärt och enkelt greppbart. Det är svart eller vitt. Det passar in i samma sinnebild som den traditionella krigsföringen, där mål slås ut, saker smäller och blod flyter.
En stor del av det som kan betecknas som cyberkrig faller dock utanför den ramen. Det som traditionellt synts utgör kanske 1/30 av vad som rättmätigen kan betecknas som cyberkrig.
Då MSB gjorde en lägesbedömning av samhällets informationssäkerhet 2009 konstaterade man att ”det råder delade meningar om huruvida ett hot i form av cyberkrig existerar och hur det i så fall ser ut.” Så är läget fortfarande. Rapporten menade också på att en ”metod” som hade vunnit visst gehör bland internationella aktörer var att avgöra om följande kriterier var uppfyllda:
- händelsen har vållat stor skada
- nationsgränser har forcerats
- det inträffade har skett inom minuter eller timmar
- attacken har riktats mot ett specifikt mål.
Serien kommer handla om frågeställningar för att visa på det, men också visa på andra konkreta exempel som inte går in under traditionell krigsföring med explosioner, men som ändå uppfyller ovanstående kriterier. IT kommer med helt nya möjligheter och vi bör snarare anpassa språket till de möjligheterna än att anpassa möjligheterna till språket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar